Vincent van Gogh, Såningsmannen, Arles 1888
annamariam

La Roquette

Vårt kvarter här i Arles heter La Roquette och är ett av stadens äldsta. Kvarterets anor går tillbaka till medeltiden och det började ta form under 1200-talets första halva.

En uteservering med parasoll, träd, stenläggning, stolar och skyltar under dagsljus
Place Paul Doumer.

Historiskt var det länge hem åt fiskare och andra som hade flodrelaterade hantverksyrken.

En smal stenlagd gränd mellan gamla husfasader med klängväxter och pottor längs väggarna
Vår lilla gata.

Här bodde även flera adelsfamiljer vars Hôtels de particulier, alltså stora och påkostade hus eller kanske snarare små palats, man stöter på titt som tätt.

Ornerad stenportal med grön dörr, gröna fönsterluckor och guldkantad takgesims i soligt väder
Hôtel de Divonne, på väg till Aimés skola.

Under franska revolutionen var La Roquette det kvarter som hyste revolutionärerna och fejden med andra rojalistiska delar av stan varade ända in på 1900-talet.

En lugn gata med stenbeläggning, klassiska byggnader och två barn som leker med en boll

När järnvägen kom till Arles på 1850-talet började La Roquette tömmas på de invånare som jobbat med fiske- jordbruksrelaterade yrken och var sedan under hela 1900-talet ett enkelt kvarter, hem åt framförallt arbetare och olika invandrargrupper.

En trång gata med stenläggning, restaurangbord, röda skyltar och gamla byggnader i sommarsol

De senaste 30 åren har det gått från att vara ett enkelt och ganska ruffigt kvarter med en stark spanskromsk prägel, till att bli allt mer gentrifierat och ”bobo”.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *